Vad var det vi sa?

Dialogen kring invandring och integration har svängt rejält det senaste 10 åren. Jag tror alla minns hur man blev kallad dödsknarkarrasist för minsta kritik mot invandringspolitiken som fördes. Men nu är verkligheten här, och åsikter som tidigare förlöjligades är nu väldigt vanliga. Vi var en del som försökte varna, men blev hånade. Men det väcker ju den naturliga frågan: eftersom opinionen har svängt så mycket så bör det ju finnas en drös människor som nu säger samma saker som de tidigare hånade folk för. Jag är intresserad av att höra perspektivet från er som tidigare var för "öppna era hjärtan"-politiken och kallade oss kritiker för rasister och gjorde narr av oss, men som nu inser allvaret. Poängen är inte (trots trådtitel) att självbelåtet säga "Vad var det vi sa?", utan för att jag är genuint nyfiken på hur en sådan, relativt omtumlande vändning i åsikt, känns.