Jag känner mig som 14 och har lite djupa tankar om populism.

Jag har funderat på varför populismen sprider sig i världen. Visst, internet spelar en stor roll, men det finns vissa mönster jag återkommer till. Efter kalla kriget började många etablerade partier betrakta sig själva som för "sofistikerade" för att ägna sig åt populism. De fokuserade istället på teknokratiska och effektiva lösningar, ofta med en expertstyrd approach, snarare än att verkligen lyssna på folkets oro och hur besluten påverkade deras vardag. I vissa fall har oroliga medborgare till och med avfärdats som naiva, överdrivet rädda eller rent av dumma.

Lärdomen för framtida politiker och ledare är att ta så kallade "cykelställsfrågor" på allvar och bemöta kritik på ett sätt som människor faktiskt förstår – utan att nedvärdera dem som uttrycker oro. Att lyssna och förklara är inte samma sak som att hålla med, men det är en nödvändighet för att återuppbygga förtroendet mellan folk och makthavare.