BLM och Sverige - Syftet

I dagsläget har jag som minoritet i Sverige fått väldigt många frågor kring BLM. Jag har varken någon anknytning till det afrosvenska gemenskapet eller BLM, men har vissa erfarenheter kring aktivism, minoritets rättigheter, viss insikt inom rasism osv.

I dagsläget finns det vissa grejer som oroar mig i och med eskaleringen av det hela till Sverige - där till och med vandalisering har skett i delar av Stockholm och Göteborg. Gällande vandaliseringen blir jag personligen sjukt irriterad. Jag stödjer inte de som drog igång protesterna. Det är HELT stört att utsätta flera människor för risk under en rådande pandemi för att kunna uttala sig om sina rättigheter. Demonstranter, åskådare, polis, sjukvårdspersonal osv. Sverige befinner sig redan i ett tufft läge med den fart som COVID sprider sig. Ännu mer blir jag helt bortom mig själv när jag ser hur de som arrangerat demonstrationerna inte tar ansvar för varken vandaliseringen (även om de inte tillhör protesten i sig) eller för faktumet att de helt enkelt inte får demonstrera av polis (och sjukvård för den delen). Rättigheten att demonstrera är en självklarhet, även rätten till att vara. Men med rättigheter kommer förpliktelser. Förpliktelser som de som arrangerat valt att ställa sig ifrån. Detta är extremt motbjudande, speciellt i mina ögon som minoritet. Det finns alternativa sätt att protestera; Till exempel för två veckor sedan då en digital protest utfördes där de som var intresserade fick checka in i Amerikanska ambassaden i Stockholm via Facebook. Detta är både säkert och ger en god markör som passar de rådande förrutsättningar som gäller. Den här typen av protest stödjer jag, även om jag inte är en aktiv förespråkare i BLM-rörelsen. Till viss del hade det varit hyckleri från min sida att inte i alla fall kunde göra det absoluta minimum.

Det absolut största som oroar mig är lite mer komplext, vilket är det övergripande syftet med demonstrationerna. De fysiska protesterna och vandaliseringen har fördunklat syftet ännu mer, till den grad då det blir svårt att prata om hela grejen eftersom man kommer in på ämnen som inte bidrar till nyttan. Det är ju trots allt det som är frågan; "Varför ska vi i Sverige bry oss om det som händer i USA?"

I mitt tankesätt väljer jag dela upp det i olika delar. Det allra tydligaste är att markera, både mot USA men även mot vårt egna land, över vad folket tycker. Detta är ett fundamental rättighet som gäller i demokratier. Att kunna visa sitt missnöje mot hur ett demokratiskt land - och detta är viktigt - behandlar sina egna invånare med militäriserad polis, onödig våld och synlig kränkaning av människors liv baserat på hudfärg (fallet George Floyd, kontrasten med hur polisen behandlat vitmakt demonstranter och afroamerikanska demonstranter m.m.) är inget mer än folkets rätt. Ännu mer är det viktigt, tycker jag, att vi i Sverige inte accepterar hur det land som "förespråkar demokrati mest" och som är ett av de länder i ständigt maktkamp mot Ryssland/Kina, alltså USA, på både ohederligt, odemokratiskt och omänskligt sätt behandlar sitt folk. Det som jag ser på nyheterna kring hur politiken i USA styrs idag och vad polisen och hemvärnet gör mot sitt folk är det jag ser i förtryckande länder som vissa delar av Nigeria, MÖ och vissa asiatiska länder. Jag som svensk i ett demokratiskt samhälle vill absolut inte ha ett USA som förespråkare för den fria världens demokrati givet hur de behandlat det amerikanska folket. Detta är första delen.

För det andra, vilket är ännu viktigare än att markera sitt missnöje, är att kunna diskutera saken på ett konkret och rättvist sätt som kan föra dialogen och befolkningen framåt. Detta kan inte hända utan ovanstående stycke kring markering. När jag läser den offentliga debatten och diskussionen verkar det som att majoriteten missar poängen med det hela. Även om polisbrutalitet inte är ett utbrett problem i Sverige, eller inskränkningen av afrosvenskars eller andra minoriter inte är lika synligt eller offentligt i Sverige får det inte hindra oss som svenskar att prata om problematiken. Vilka kontraster finns det mellan USA och Sverige gällande rasism? Vilka likheter/olikheter finns det? osv. Det viktiga ur denna bemärkelse är att vara ärlig och öppen i diskussionen. Strukturell rasism är en viktig aspekt att prata om, det tror jag inte undgår någon. Statistik om hur icke-svenskar har fördelar i arbetsmarknaden, sociala kontraster mellan svenskar och icke-svenskar m.m. Ett annat exempel är den eviga samefrågan, där jag ofta får se frågan "vilken typ av förtryck utsätts de för?". Ur mitt perspektiv, finns det sjukt mycket att röra vid kring den frågan, men som jag väljer att inte gå djupare in på just nu.

Men i dagsläget är det helt förvrängt. I och med vandaliseringen och helt banala, nästintill oansvariga uttalanden som exempelvis detta kommer i mina ögon att öka klyftan mellan vad som pratas om och vad som faktiskt borde pratas om. För att kunna gå vidare måste vi förstå problematiken i Sverige och vad som sker här. Det är tanken med hur BLM kan vara nyttigt för oss i Svearike. För att få en rättvis bild med mål att justera samhället mot att gå i rätt riktning. Min oro är att det inte sker i dagens Sverige.

Naturligtvis vill jag inte styra folket i vad de ska tro och inte tro. Om du hatar invandrare eller stör dig på vänstermuppar/sossar eller om du hatar ultrakonservativa och svärjevänner är det helt och hållet din rätt. Det enda jag önskar är att zooma ut från problemet och se vad som sker omkring.

Detta blev lite längre än vad jag trodde men om du läst enda hit uppskattar jag att du tog din tid. Peka gärna ut grammatiska fel eller liknande! Jag uppskattar all form av konstruktiv kritik <3

Trevlig sommar på er!